X-15 Programmet (1959-1968)

X-15 var ett experimentellt raketdrivet överljudsplan som utvecklades i samarbete mellan US Air Force och US Navy. Designen var en smal flygplanskropp med utstickande sidor som innehöll bränsle och det tidiga datoriserade kontrollsystemet. Begäran om byggnations förslag för flygplanskroppen blev gällande 30:de december 1954 och för raketmotorerna 4:e februari 1955. Kontraktet för byggnation av flygplanet tillföll North American Aviation i november 1955 och XLR30 raketmotorn kontrakterades Reaction Motors 1956 och tre flygplan byggdes. X-15 kunde inte lyfta från marken för egen maskin och sattes fast under vingen på en NASA Boeing B-52 Stratofortresses och B-52:an lyfte med X-15. Vid en höjd av 14000m och en hastighet på 805 km/h släpptes X-15 från vingen.

Tolv piloter från US Air Force, US Nacy och NACA (NASAs tidigare namn) valdes ut för X-15 programmet. Totalt genomfördes 199 flygningar mellan 1959 och 1968 vilket resulterade världsrekordet för högsta hastighet av ett bemannat flygplan på 6,72 Mach vilket motsvarar 7273 km/h. Höjdrekordet för X-15 lyder på 107,96 km. Åtta av piloterna i programmet fick medaljen Air Force Astrounaut Wing för att ha gjort en flygning över 80 km höjd. Två flygningar av Joseph A. Walker översteg 100km höjd och räknas som rymdfärder enligt den Internationella Rymdstyrelsen. Många av teknikerna som framställdes under X-15 programmet kom senare att användas i dom bemannade rymdfärderna. Bland det som användes var rymddräkterna, kontrollsystemet för orienteringen av rymdfarkosterna. Datat från åter trädena i atmosfären och landningarna var väldigt värdefullt för NASA i designen och konstruktionen av den senare Rymdskytteln.